Mora midsommarstång
- Stången är 17,8 meter lång. Diametern vid marken är 26 cm.
- Det är en senvuxen gran som inköptes från Sollerön år 1999.
- Den står i ett fundament som är 1.9 meter högt.
- På 8,2 meters höjd är det ett träkors där var arm är 65 cm.
- På 11,9 meters höjd är det ett ”hjul” i stål med fyra ekrar. Hjulet har en diameter på 75 cm.
- I toppen sitter en flöjel med text, MORA samt årtal, därefter kommer en vimpel, 5,25 meter.
- Den är sydd i 7 delar, 75 cm blått, 75 cm gult, 75 cm blått osv.
- Och högst i topp, koppartuppen.
- Det är fem ringar på stången, den största har en diameter på 1,9 meter, den minsta 1,30. De andra där emellan. Dessa är klädda i eklöv.
- Stången är gröncuprinolad från marken och upp till korset. Denna del samt korset är klätt i eklöv.
- Från korset och uppåt är stången vitmålad. Hela denna del är kläd i blomsterslingor. Även hjulet är blomsterbeklätt.
- Från toppen, via hjulet, ner till korset är det åtta vass-sträck, dessa är var och en 9 meter långa.
- Mellan andra och tredje kransen, samt mellan fjärde och femte kransen sitter det fyra flaggor.
- I korset sitter fyra små vimplar, två gula och två blå.
Midsommartal.
Hållet av Selma Andersson Backgården midsommarafton 1956.
(Farmor till Ingegerd Ånestrand, Maivor Hedström, Erik Tronêt, Agneta Wolf ( fd. Rinkler ) och mormor till Stig-Lennart Elmstrand)
Återigen får vi samlas en vacker midsommarafton. Välkomna alla till denna gamla Mora By.
Med anledning av att jag är den äldste i by så skulle jag vilja säga några ord.
Först vill jag tala om. Att det är 70 år idag som jag första gången sprang kring majstången. Jag var då 9 år och kom hitflyttad från Kjula. Sedan dess har jag varit med alla år förutom 3 gånger. Då har det inte varit någon majstång. 1894, 1903 och 1905 var här ingen majstång, men sedan har det varit varje år.
När jag var barn var det sed här i byn att 6 av byns flickor – en från varje gård – skulle vara likadant klädda och stå runt majstången och hålla upp den där största kransen under tiden majstången restes. Kransen var på den tiden mycket stor och låg på strävor som gick ut från majstången. Musiken utfördes då utav 2 fiolspelare och så dansande man på Lisselsgårdens loge. Jag kan ju nämna namnen på de spelmän som spelade för 70 år sedan. Det var 2 stycken från Sundby socken, en hette Fedinand Vallin och den andra Oskar Lundberg.
På den tiden gick det inte alltid så trevligt tillväga. Det var då ofta bråk och slagsmål, ty stadsbor och landsbor tålde på den tiden inte varandra. Men tiderna har ju förändrats till det bättre, så på senare tider har här gått mycket trevligt tillväga.
Och vi önskar att den här traditionen kunde fortsätta i flera generationer framåt. Hur gammal seden med majstångstångsresning egentligen är vet ingen med säkerhet. Att den är över 200 år, det vet vi säkert, men våra förfäder här i byn ville påstå att den är 400 år gammal, men som sagt med säkerhet vet man inte detta.
Nu tycker jag att Ni som är barn och ungdom kunde komma ihåg, hur jag nu talat om hur det var för 70 år sedan och hur det varit på senare tider med flaggtåg från Backgården och många musikanter på mjölkpallen.
Och så till sist ett hjärtligt tack till dem som styr och ställer och arbetar med majstångens iordningställande, för detta är mer arbete än vad många tror.
Ett fyrfaldigt leve för Mora By och dess majstång.
Leve de!!!!
Ett foto från midsommarfirandet omkring 1959-1960. Fotot publicerades i Eskilstuna-kuriren. Den äldste och yngste i Mora. Det var jag, Ingegerd Ånestrand till vänster och Gunilla Morvik i kransen, längst bak min farmor ”Backgårds-Selma” i nyinköpt hatt
Flickorna i ringen är från vänster: Carina Andersson, Agneta Gustavsson, Annemo Andersson [kamrat till Carina) samt Anna-Carin Morvik.
………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Midsommar 1917. Lägg märke till att Mossgården då inte var så stor som idag.
Stången år 1920.
Dans kring stången år 1920. Då fanns det inget fundament.
Stången hölls på plats med hjälp av strävor. (Stöttor)
Midsommartåg år 1949.
Stångresning år 1940.
I början av 1950-talet lät Slaktar-Nisse Petterson bekosta materialet till en ny dansbana på platsen för nuvarande Marie och Franks magasin. Dessförinnan dansades det upp på Norrgårds magasin, men man var orolig för golvets hållfasthet.
Sista året för dansbanan var 1989.
Efter det flyttades dansen till Sågen, som då var iordningställ från såg till möteslokal.